Försviken

När jag inte har nå bättre för mig så hittar jag på nya ord. Försviken är ett perfekt sådant. Tror att det var "grönis" som hittade på det från början. Grönis heter Sara och jobbade med mig förut...namnet grönis fick hon av mig och Linda för att ja hon hade gröna rastaflätor. En gång var det en person som stannade bilen och vevade ner rutan och sa till henne "du har grönt hår" typ som hon inte visste det! Folk är OLIKA. Verkligen. Försviken är typ sviken förhoppning. Man tror att något ska arta sig på ett visst sätt...men blir på ett annat...kanske inte dåligt men inte som man tänkt liksom. Ganska ofta så känner man försviken för att man blir besviken fast man inte borde bli det....känner ni igen det? Typ uppkommer lite efter som man bäddar får man ligga. Ofta är det ens eget fel....och så blir man ARG på sig själv! Så går man runt och är jätte sur på sig själv....den personen i världen som man liksom måste leva med;) Så försöker man vända och vara glad på sig själv men spiralen vill som inte vända på sig...........Till slut får man slå näven i bordet och verkligen skrika....fast inombords...skärp dig för F-N! Sen är man bara bäst:) Bäst med en gnutta självinsikt;) Ja alla gör fel....en del går att rätta till....andra inte...men man får hänga med ändå....förhoppningsvis. Ibland är jag väldigt djup....djup på ytan;) Det är det det handlar om....."lyckliga lantz"