Välkommen

välkommen till min värld bland småbarn, arbetsliv, sånger, drömmar och framtid




torsdag 3 maj 2012

Om att förklara

Ibland stöter man på utmaningar utan att be om dem. Som att försöka förklara hur det går till när man pantsatt ett smycke. Att man då inte bara kan få tillbaka smycket, hur än mycket man vill och fast man vill betala summan man pantsatt det för. Eller det går säkert men jag kan tyvärr inte vara till nån hjälp. Jag kan heller inte veta hurvida en vän ska byta jobb eller inte. När är det dags att gå vidare och göra något annat. Eller som när en kollega nu gick hem för att föda barn och hon säger tack för alla goda råd. Oj tänkte jag, har jag gett råd? Och ja det gör jag hela dagarna utan att tänka efter. Men det är kanske inte råd utan mera en liten vinkling i att se på det hela. Varje människa vet nog innerst inne när tiden är rätt att gå vidare. När längtan efter något nytt är större än att känna tryggheten i att vara kvar i det gamla. Men det läskiga av allt är att man vet inte innan hur det kommer att kännas efteråt. Det är sjukt frusterande. Min frustration i dag var nog att försöka förklara för Vide hur långt det är till Liljes födelsedag. Vide: Mamma är det 1 vecka till Liljes födelsedag? Jag: Näe det är 4 veckor ungefär. Vide: Men är det en vecka? Jag: Näe det är 23 dagar och 23 nätter. Vide: Men är det på morgonen? Näe det här går inte och jag styr av samtalet om vad vi ska köpa istället. Vide tycker en robot docka vore perfekt! Häromdagen fick jag sköta både lämning och hämtning av barnen på dagis då maken skulle börja jobba super tidigt pga inventering. Varav han på eftermiddagen kände att han längtade lite efter mig och smygsurfade in på min blogg och pillar iväg ett sms med texten som lyder som följer: Hur går det för dig idag? Jag längtar efter dig min lilla skatt.Puss. Bara det att det kom aldrig till mig utan till en manlig medlem i våran styrelse i samfällighetsföreningen. Han skickade tillbaka...Oj det där kom fel. Till saken hör att maken skickar väldigt sällan sånna sms. Jag skrattade högt flera gånger i min ensamhet. För han är så virrig!! En gång när han skulle åka hem från jobbet så åkte han till våran gamla lägenhet vilken vi flyttat från för länge sen. Han säger att han sitter och tänker på annat. På vad frågar man då?? Det vet han inte!! Spännande kille;) Jag håller förövrigt på att öva på ett hedersuppdrag i diktläsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar