Vem vinner i slutändan? Måste man vinna? Eller vill man kanske bara stå i mitten? Kanske vara därimellan en stund. Likgiltig. Har aldrig varit min melodi. Men ibland sjunger hjärtat andra sånger som passar till andra toner. Som slår bort allt ont och som bygger broar över det som är jobbigt. Som snälla ord som är goda kan onda ord vara hårda och svida. Det kan bränna men ändå bedöva. Det gör ont en stund sen går det över. Eller så kan det vara som ett jävla myggbet som kliar i flera veckor som man inte kan låta bli som man skrapar upp flera gånger om och om igen. Man ber om förlåt till sina stackars fötter som man kliar på men tackar dom dig? Näe dom bara skiter i det och fortsätter att blöda. Som när man fryser så vill man bli varm och när man är varm vill man bli sval. Därimellan. Det perfekta stället!! Finns det? Kan man hitta det? Orkar man leta dom varje dag? Eller får man ta dom man har och tänka att dom är perfekta. Att dom älskar. Att dom tycker om. Att dom bryr sig. Dom vilka FAN är det? Vart kommer min svenska i från? Vem kan förstå? Du? Hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar